Fotbollsspelaren Jesper Björkman sjuk i ALS

Första gången Jesper Björkman märkte att något var annorlunda var under försommaren 2022. Jesper la märke till att vänster hand inte fungerade som vanligt och att det fanns en svaghet i vänster sida. Jesper hade ett par år tidigare brutit nyckelbenet och kanske berodde förändringen på det.

— Jag märkte också att mitt tal blev lite mumligt när jag var andfådd eller trött, minns Jesper Björkman.

Jesper har ägnat hela sitt liv åt fotboll. Som 19-åring signade han för Helsingborg och därefter följde Gefle, Eskilstuna, Akropolis och i mars 2022 kom Jesper till Ängelholms FF. Det var ungefär då Jesper började upptäcka förändringen.

Jobb, hus och familj

— Jag spelade deltid och jag hade fått jobb på Swedbank i Ängelholm. Planen var att jag och min flickvän Linnea Eldforsen Nilsson skulle ta nästa steg med jobb, hus och kanske familj.

Klubben hjälpte Jesper med en tid hos en ortoped för att kolla upp förändringen i vänster arm, men blev en tid först efter sommaren och under tiden kontaktade Jesper en vårdcentral.

— Läkaren som jag träffade skickade mig vidare till en neurolog. Jag tyckte det var onödigt. Varför skulle jag träffa en neurolog? Det var antagligen bara en nerv som var i kläm.

Kanske MMN

Efter sommaren kom Jesper till en läkare på neurologen som gjorde tester och trodde att det var Multifokal Motorisk Neuropati, MMN, och som kan påverka armar, ben och talet. Jesper fick antikroppar intravenöst under en vecka och det skulle förbättra symptomen. Men det blev ingen förändring.

— I den vevan läste jag om Börje Salming och att han hade diagnostiserats för ALS och hur sjukdomen bröt ned hans kropp. Och jag tänkte, men jag är bara 29 år, det kan inte vara ALS. Jag har ju bara lite problem med vänster arm och med talet.

Jesper hade tidigt gjort ett ryggmärgsprov och nu kom svaret. Att nedbrytningen av nervcellerna skedde alldeles för snabbt för att det skulle kunna vara MMN. Enligt läkarna fanns bara ett annat alternativ och Jesper och Linnea blev kallade till sjukhuset i Helsingborg.

‍

Jesper Björkman har startat en insamling till förmån för ALS-forskning via Börje Salming ALS-stiftelse. Du hittar Jespers insamling här: https://www.targetaid.com/m/6bf87675ce

‍

— När vi kom in var det två läkare och en sjuksköterska i rummet och jag tänkte: Det här är inte bra.

Jesper och Linnea fick beskedet och sedan blev Jesper och Linnea lämnade ensamma i rummet.  

— Jag bröt ihop. Linnea bröt ihop. Med MMN kunde jag leva, även om det skulle innebära att jag skulle sitta i rullstol. Men ALS var en dödsdom. Alla våra drömmar gick i kras.

Jesper och Linnea ringde sina mammor och Jesper skrev till sin chef att han inte kunde jobba på ett tag. Sedan kom läkarna och sjuksköterskan tillbaka i rummet.

— Jag sa att jag ville ha bromsmedicin, att jag ville träffa en psykolog och alla de kompetenser ingick i ALS-teamet: kurator, logoped, arbetsterapeut och sjukgymnast. Jag ville träffa alla så snart som möjligt.

Som en dimma

Det här var strax innan jul. Jesper och Linnea ändrade sina planer och firade jul tillsammans med sina föräldrar.

— Allt var som en dimma. Jag kände att jag inte orkar bära det här ensam så jag ringde några vänner. Vi grät, men det hjälpte mig att fler visste. Det hjälpte mig att hålla fast vid ett hopp. Att jag inte skulle dö nu. Jag behövde kämpa och fortsätta att leva.

Som fotbollsspelare beskriver Jesper sig som en slitstark försvarare, kanske inte den mest tekniska, men stark och trygg och någon att lita på. Det är även den rollen han har tagit i sjukdomen.

— Jag bestämde mig från dag ett att vara stark i min sjukdom. Jag har sett andra svårt sjuka som har kontroll och som kämpar och jag bestämde mig direkt att jag vill vara som dem.

Stolt över att jag kämpar

— Det är en annorlunda situation, från att ha varit en fotbollskille som inte gråter, så gråter jag jättemycket. Det är många som säger att jag är stark, men det finns inget val. Jag måste kämpa. Jag är långt ifrån stark hela tiden, men jag är stolt över att jag kämpar.

Hade du velat få beskedet på sjukhuset på ett annat sätt?

— Det var bra på många sätt. De hade avsatt tid och det var bra att de var flera, men direkt efter beskedet hade jag velat ha mer information. Jag hade velat att alla bokningarna med personerna i ALS-teamet hade varit klara. Istället fick jag, i det kaos som uppstod, börja boka, kontakta Försäkringskassan och allt annat.

Det tog flera försök innan Jesper hittade en psykolog som passade honom och hans situation. Nu talar de varje vecka och även Linnea träffar en psykolog.

— Jag insåg tidigt att sjukvården finns för mig, men bara när jag blir sämre. När jag behöver hjälp med andning, en rullstol eller något annat. Men jag vill ha löpande koll på mina värden, inte bara när jag blir sämre.

Forskarstudie i Malmö

Jesper bad om att få komma i kontakt med forskargrupper inom ALS i Malmö, Stockholm och Umeå. Valet föll till slut på en ALS-studie i Malmö. Genom att delta i studien får Jepser tillgång till en bromsmedicin som är i fas tre, det vill säga den sista fasen innan den kan bli godkänd i Sverige.

I och med studien testas Jesper löpande för olika ALS-markörer och kan få svar om det sker någon förändring.

— Det här är ett stort stöd för mig. Men det är inte självklart att du kan vara med i en studie, du behöver vara i rätt fas av din sjukdom, det vill säga tillräckligt frisk eller sjuk för att ingå i just den studien. Jag är glad att jag kom med i studien i Malmö.

Jesper är nu tillbaka på jobbet på Swedbank i Ängelholm och jobbar 50 procent.

‍

‍

‍

— I och med att min motorik har påverkats så tar att jag gör mycket längre tid. Allt ifrån att fixa håret till att klä på mig, så halvtid är lagom.

Och Jesper lyfter mer som är bra. Att han i april fyller 30 år. Att han tillsammans med Linnea har köpt ett hus och att de i midsommar ska gifta sig.

—  Jag har mycket att se fram emot och jag kommer att kämpa. Att berätta att jag har ALS hjälper mig. När jag provade smoking till bröllopet sa vi att jag har ALS och min kropp kanske förändras. Det är enklare att andra vet och det gör det lite lättare för mig att kämpa.